
2019-06-16 kl.23.00
Som jag ser det är det ett relativt brett utslag, som ett mildare dovt muller från baslinjen 7,83Hz över 14,3Hz med svagare markeringar kring 20,8Hz, 27,3Hz. Vi ser dock inga kraftigare och bredare partier av starkt vita utslag annat än den smalare relativt korta peak för fyra timmar sedan.
Detta kan jämföras med grafer som kan vara i det närmaste helt blå, när ingen resonans uppmäts, dvs då energierna är inte kraftiga nog för att ge upphov till resonans i fältet.
Förklaring
Grafen visar klockslag på x-axeln med senaste mätning till höger. Det är Rysk tid så ni får översätta från det klockslag jag publicerar. Y-axeln visar utslag på frekvensen i Hertz.
Denna elektromagnetiska resonansfrekvens beräknades matematiskt 1952 av fysikern Winfried Otto Schumann, därav namnet Schumann frekvensen. Det är en extremt lågfrekvent resonans med en basfrekvens på 7,83 Hz och mäts i utrymmet mellan jordytan och den ledande jonosfären från ca 80 km och uppåt från jordytan.
Detta utrymme kan liknas vid en resonanslåda, tänk en gitarr. Först när en sträng slås an skapas en vibration i gitarrens resonanslåda. Vanligen är det blixtar som aktiverar resonans i jordens ”resonanslåda” vilket då läses av i Schumann-frekvensgrafer som ljusa utslag i graferna.
Dessa vitmarkerade toppar eller utslag på Schumann-frekvensen kan därför ses som en indikation på att Jorden i den stunden är påverkade av energi som slår an och skapar resonans i Jorden yttre ”resonanslåda”.
Det är intressant att notera att vid sidan av blixtar så påverkas Schumann-frekvensen också av kosmiska strålar, solutbrott, måncykler, konstgjorda elektromagnetiska källor som HAARP (High Frequency Active Auroral Research Program – vädermanipulation via EMF). Utifrån ett stignings- och enhetsperspektiv så är våra fysiska kroppar i resonans (samklang) med Jordens elektromagnetiska fält, på samma sätt som jorden är med solen och som solen är med galaxen osv. Det betyder att hela kosmos spelar en viktig del och inkluderas i det som utspelar sig här på jorden.