
En man satt på toppen av ett högt berg och tittade ner på en grön dal med en stilla liten sjö och en vacker stuga. En kvinna satt på högst upp på ett annat berg och tittade ner i samma dal, på samma lilla sjö och stuga. Det var deras gemensamma hem.
Solen sken varmt från kvällshimlen. Mannen hade solen på sin vänstra sida medan kvinnan hade solen på sin högra sida där dom satt och stilla beskådade det vackra nere i dalen.
Från respektive bergstopp kunde dom båda tydligt känna hur allt hör ihop, hur allt är samma energi som manifesteras i olika fyiska ting och upplevelser av allt som ÄR. Från detta perspektiv blev det så tydligt att det dom kände när dom var i dalen, i huset, bara var en begränsad närbild av ett större energi-sammanhang.
Det blev tydligt att det var mannens och kvinnans individuella perspektiv som råder för dom i dalen och hur livets alla måsten och krav bara gav dom tillgång till sinnenas begränsade intryck. Det blev samtidigt tydligt hur det simultant med sinnenas perspektiv råder enhetens perspektiv från bergstopparna där de nu satt.
Här uppifrån kunde dom se hur energierna från deras och familjens interageranden flöt och skiftade beroende på hur dom rörde sig och responderade på de skiftande energiströmmarna dom skapade. Precis på samma sätt som när en sten placeras i en bäck så ändras vattnets flöde något och på samma sätt ändrades energiflödet när familjen kom och gick eller pratade med varandra.
Det blev så tydligt att alla rörelser och samtal fick små skiftningar i det gemensamma energiflödet. De kunde från berget se både hur och varför deras upplevelse av energiförändringarna triggade nästa agerande, som på nytt ändrade energiflödet. Här såg dom tydligt energin av orsak och verkan.
Vad vackert detta böljande och skiftande energiflöde var från bergets perspektiv med levande färger, varierande hastighet, täthet, tyngd och lätthet. Energin blev till en levande organism. Vad fascinerade det var att beskåda hur personligt och individuellt familjen svarade på dessa skiftningar när dom var nere i dalen.
Allt liv i dalen blev bara till en serie av energiskiftningar, den ena förändringen ledde till nästa…en vacker dans i böljande och levande energi. En energi som inte dömer något, den bara ÄR förändringen i manifestering.
Från bergen insåg paret att det aldrig fanns något att döma, något att etikettera. Paret insåg att det aldrig fanns några historier om sinnenas begränsade upplevelse som kunde beskrivas i termer om absolut sanning. Det blev tydligt hur upplevelsen i dalen var en individuell effekt, på flera nivåer av medvetenhet, av sinnenas närbild av stundens energi.
Genom att se, känna och i hjärtat förstå dessa energier från bergets perspektiv kunde paret ta med sig visdomen ner i dalen. Sakta och tålmodigt kunde dom förankrade visdomen till nivån av sinnenas upplevelse av livet i dalen. Effekten blev att paret fick bevittna hur den närsynta upplevelsen av dalen skiftade om till att bli bergens visdom av livets obegränsade gemensamma energi.
Det blev så tydligt att det gemensamma perspektivet som bergen erbjöd var en av punkterna som länkade paret samman i något dom i hjärtat kunde känna gemenskap och trygghet i – hjärtats villkorslösa kärlek och sanning.